När Ed Viesturs, 46 år gammal besteg det 8091 meter höga berget Annapurna i sydöstra Nepal betydde det slutet på en 18 år långt projekt. Ordet projekt är nog helt fel ordval om Ed?s prestation, det var ingenting han planerade från början utan kom som en naturlig utveckling när han upptäckte sin begåvning som höghöjdsklättrare.

Boken ?No Shortcuts To The Top? vill jag beskriva som en fantastisk yttre och inre resa mot ett mål som inom bergsklättringsvärlden är det ultimata målet. Att bestiga alla fjorton 8000 meters toppar. Ed var inte först att klara detta , han var 19 år efter Reinhold Messner och nummer 12 att någonsin gå i mål med livet i behåll i denna grand-slam bland alpinister.

Resans början tar vid under våren 1987 i Nepal. Berget heter Mt. Everest, jordens högsta berg. Han har fram till denna tidpunkt arbetat som guide på Mt Rainer nära Seattle, Washington där han har lärt sig grunderna i vad senare ska bli hans signum, att alltid sätta säkerheten främst. Han misslyckas denna gång med sitt försök på bergets nordsida. Året efter beger han sig åter till foten av berget för att ta sig an ostsidan, men är liksom föregående år är tvungen att retirera. Hans genombrott kommer 1989 på Kanchenjunga, då han kan sätta sin första 8000 meters topp på sitt CV.

Framgångarna fortsätter åren efter med två lyckade bestigningar av Everest samt en lyckad men i Ed?s ögon också en misslyckad bestigning av K2. Ed klättrar med en Scott Fischer, en klättrare från Seattle. Snöförhållandena är hemska på vägen mot toppen, och Ed beskriver hur arg han är på sig själv att han tar denna risk. I hans ögon kan de redan vara döda, de har ingenting att förlora. De tar sig dock ned under enorma påfrestningar, vädret hade försämrats från tungt snöfall och dålig sikt till en regelrätt storm. Till råga på allt insjuknar Gary Ball, en nya zeeländsk klättrare och vän till Ed, i lungödem och är tvungen att bäras ned för berget.

Charley Mace, en av klättrarna på K2 det året och med när Gary Ball blev räddad berättar för Ed:

?I knew we?d be screwed on the descent, but I thought it was an acceptable risk. I always felt we had things under control."

Boken rivstartar med kapitlet om K2 men glider ned i ett lugnare tempo när Ed berättar hur han kom att börja med klättring från första början. Äventyr fanns i hans barndom, över allt och hela tiden. I alla fall jag känner igen mig när Ed beskriver det storslagna äventyret med att utforska den närliggande ån, som han och hans kamrat utforskade en sommar.

Jag fick en bra känsla av boken, men det tog länge innan jag förstod exakt vad det var som tilltalade mig när jag läste den. Det är nog att det är en av få böcker av en elitidrottsman där man inte känner att samma mål skulle vara helt omöjliga att uppnå själv. Det är en inspirerande och ärlig berättelse om en mångfacetterad man, där både lugnet och fantatismen, i Ed Viesturs, får utrymme att beröra läsaren.

Men det är förmodligen främst lugnet,där nyckeln ligger till hans framgång, både i boken och på berget. All den erfarenhet han har samlat på sig och det lugn som han behärskar i sitt proffesionella klättrings-jag gör honom pefekt på hög höjd. Lägg till de genetiska förutsättningarna att klara av den tunna luften och att kunna ta åt kroppen sig den enorma träningsmängden som ligger till fysisk grund inför alla expeditioner och framgångarna känns uppenbara.

Dessutom är det befäst (och tack för det) att du utvecklas som höghöjdsklättrare hela livet. Det påminner jag mig själv ofta om när jag känner mig stressad över att inte komma ut så ofta som jag helst vill.

Tack Ed för all inspiration!

När jag recenserar böcker vill jag inte ge läsaren (dig) för mycket godbitar. Jag vill ju självklart att du också går ut och köper boken. Alla 14 8k berg finns i mer eller mindre beskivna i boken och den avslutas på ett magnefikt sätt om erövringen av Annapurna.

Ett riktigt bra komplement till denna bok är "Himalayan Quest", också den skriven av Ed Viesturs . Det är mer en fotobok med skisser över 8000m bergen. Den rekommenderas varmt!

Stef

Hej!

Klockan är 07:30 på morgonen och efter ett par febrila sista nattimmar måste jag nog säga att jag är rätt så färdigpackad. Den stora ryggsäcken är fylld till bristningsgränsen och jag fasar över domen jag kommer få framför incheckningsdisken senare om en stund, jag ligger nämligen 3 kilo över och det är dyra kilon vi talar om!

Sådär lite i sista minuten fick jag besök av Randal från Nordirland, han kraschade en natt hemma hos mig och igår visade jag honom Vasamuséet och lite av stan. Han reste vidare till Uppsala på kvällen men senare kom Adam hem till mig för att säga hejdå. Var nog ingen god värd för han somnade på min soffa.

Alla prylar är förhoppningsvis med nu, en packlista kommer snart.

Uppdaterar när jag är framme i Bishkek!

Stefan

Gransen mellan Chile och Bolivia gar precis over toppen av Licancabur. Det gar inte att klattra fran den Chilenska sidan for det finns landminor dar. En lamning efter en konflikt mellan Chile och Bolivia for 70 ar sedan.

                        

Maste forst be om ursakt for att jag inte har uppdaterat bloggen pa en vecka. Blev hastigt och olustigt sjuk och kampade med en feber och sedan en langdragen halsinfektion. Tror det ar sviterna av den langa resan fran Sverige.

Allt ar bra har iaf och jag, Adam och Rickard mar prima. Vi har rest fran ett smallvarmt Mendoza till nagot sydligare breddgrader i San Rafael. Vi ska campa ute ett par natter i Valle Grande dar det finns sjoar och vattendrag som man kan bada i!

Tror antligen att jag har vant mig vid varmen, det har varit kring +35 C varje dag i skuggan och i solen obarmhartiga 40+.

Har en hel del bilder som jag vill dela med mig av , det far bli nar jag kommer tillbaka fran taltet.

Ha det bra!

Stefan

                              

Den 19:e december höll jag ett presentation på Philips Medicinska System om tre olika bergsresor jag gjorde 2002, 2004 och 2006. Föredraget var 1.5 timme långt och jag visade sammanlagt 135 bilder. Powerpoinpresentationen landade på mastiga 209 MB!!


Jag fick mycket bra kritik vilket jag är glad för, speciellt då jag inte hade förberett något tal alls utan berättade runt bilderna. Det är fantastiskt hur mycket spännande man kommer ihåg vid sådana tillfällen som man inte tänker på annars.


Tack publiken för mycket frågor under tiden!!


Jag tar uppdrag för skolor och företag. Programmet kan skräddarsys efter önskemål. För geografilektioner alternativt samhällskunskap så har jag förberett ett föredrag om Äventyr i gränsområden.

Ångesten börjar komma krypande. Det är inte långt tills två stora projekt ska presenteras snart...

Kort beskrivning av projekten:

Grafisk Design. Skapa en layout for ett magazin. -Lätt, tänkte jag och tankarna vandrade iväg till bergen som jag tycker om så mycket. Men sen så ändrade jag mig och gick mer in i tankebanorna: -Varför inte göra något kring ett ämne som man absolut inte har koll på. utmaning blir desto större. Det slutatade med att jag nu kommer att göra ett magazin för dammode slash skor. Eftersom Ni är så många bloggare därute som är modeintresserade så kan jag säkert få lite tips. Annars har jag en tjej som garanterat kommer hjälpa mig. Eller hur Fröken Zatti?

Grafiska Tillämpningar. Vi har fått i uppdrag av eXperimentlabbet i Kalmar att göra en Flash animation för ett av deras exeperiment nämeligen LUFT. Hur detta ska gå till är ännu rätt så oklart men jag har en stabil wingman i Annika och jag tror att vi löser detta galant. Vi kom båda på häromdagen att vi "bara" är 4:or vilket alltså kommer leda till att vi inte får högsta betyg. *skratt* Yeah right!

Låt ångesten bli din lykta i mörkret.

Peace!

Äventyrsbloggen är nu startad. Mer info kommer den 28/12. /Stefan