Med oppna armar
Det kan bara handa i Sverige
Har sitter man i Argentinsk 30 gradig varme och pluggar, projektledning av alla amnen.
Folk vanligaste fraga har ar sjalvklart vad man gor.
Efter : -Ligger i poolen med en paraplydrink ser du val! .....ar det vanligaste svaret att man studerar.
-Jaha, spanska da?
- Na, jag pluggar interaktionsdesign.
- Jaha, har i Mendoza da?
- Na i Sverige..
Sedan far man ta och forklara for alla hur det gar till. Detta galler alla nationaliteter. Jag har traffat Hollandarare som aldrig har hort talas om distanskurser. Vad ar det med oss svenskar? Ar det nagot fel pa oss. Har vi gatt sa langt i vart invidualistiska samhalle att ,aven i nagot sa traditionellt som universitetsstudier , vi kanner radsla for interaktion med okanda manniskor och tycker det ar mer bekvamt att avskarma oss?
Att resa i en kappsack, backpacking eller vad man vill kalla det kanske passar oss blagula extra bra? Med tanke pa de horder som varje ar ger sig av for att utforska var bla planet ar nog svaret ja. Det handlar om tillfalliga moten, tillfalliga bekantskaper och tillfallliga romanser. Inget kommer oss tillrackligt nara inpa livet, inget ar bestandigt.
Vi blir inbjudna av lokalbefolkning som ger oss chansen att vinna vanner for livet. Men jag vet inte riktigt hur ofta vi egentligen tar de chanserna. Efter forra resan till Argentina hade jag samma tankegangar och i somras gav jag mig fanken pa att odla mina kontakter, och jag har fatt vanner for livet som jag kommer traffa om och om igen.
Resan gick till England och till Irland for att traffa Tom respektive Paul. Tom hade jag klattrat Aconcagua med, Paul traffade jag I Mendoza efter expeditionen. Tva helt olika personer fran tva "rivaliserande" lander men med tva fantastiska personligheter. Jag motte dem och blev inbjuden till deras hem, valkomnad av deras familjer. Jag gav dem samma chans och i sommar kommer Tom och hans fru Diana over pa deras motorcykel for att besoka mig.
Jag vet inte varfor jag skriver detta, det ar val kanske en uppmaning. Jag behover fa ur mig lite saker som jag tanker pa. Men kom ihag detta : Jorden ar en fantastisk plats med fantastiska manniskor. Var inte radd att bjuda in dem i ditt liv!
Nu drar jag och Adam till Santiago de Chile!
Kommer tillbaka till Argentina om 3 veckor efter att ha fardats norrut in i Bolivia. Det ar planen.....
Hasta luego!
Stef
Du har absolut rätt. Man skall inte var så försiktig med att bjuda in nya människor i sitt liv. Utan relationer inget liv.